"Hantverkare, affärsmän – hela centrum var judiskt. Judar och polacker bodde tillsammans i staden och de hade bra relationer. Polackerna var i majoritet. Judarna var progressiva, men flertalet var religiösa – åtminstone de äldre, en del yngre hade börjat assimileras. Om man gick på gatan utan att bära keps märktes man direkt. Det fanns en grundskola i Bodzentyn (en polsk, jag var också elev där), en träningsutbildning för lärare, ett bönehus och en mikveh [rituellt bad]. Ägaren till badet hette Binsztok. Den låg på Kielce-gatan. Bönehuset låg bredvid den katolska kyrkan, [ungefär ’synagogs-gatan’]."
 

Centrum i Bodzentyn, 1931: Här pÃ¥ det övre torget syns brunnen i förgrunden med barnen runt omkring. Längre bort pÃ¥ vänster sida ser man skolan och en skymt av brandstationen och apoteket. I slutet av vägen som fortsätter rakt fram sÃ¥ kan man se kyrkan. © Stadsarkiven i Kielce, Polen.
 
"Jag hade en nära vän, Jankiel, han var den yngsta av den rikaste familjen i stan; Szechters [Szachter]. De hade en ångdriven kvarn och flera järnaffärer. Från den här kvarnen levererade de el till hela staden. När det inte fanns någon elektricitet i staden så ordnade innevånarna det med honom; satte upp stolpar och ledde elen från kvarnen. Den malde säd och levererade el. De var de rikaste. De var de enda i stan som hade en telefon. Telefonen fanns i hallen, bredvid dörren. Det liknade inte dem som vi har i dag, den hade en vev. När man skulle ringa måste man veva hårt och länge, och den hade två lurar [för att lyssna och tala]. Polackerna – den högre medelklassen – hade gårdar och Szechters köpte deras korn för att mala och sälja den. När jag gick i andra klass, blev min vän sjuk och fick operera bort sin blindtarm."
 
"Det fanns ingen antisemitism på min skola. Det enda som hände var på rasten; vi bråkade, slog ner varandra och använde fula namn. Så ibland, när en bondson blev uppetad på en jude kunde han ropa ’din beilis!’ En Beilis det var en jude som hade bott någonstans i öst, nära till Rumänien, jag kommer inte ihåg exakt, men han anklagades för att ha utfört ett ritualmord. Man trodde att judar fångade ett barn för att använda blodet till matzah [osyrat bröd]. Det tog lång tid att utreda det där fallet, men han blev frikänd. Samtidigt i Polen, i Jasna Gora [ett kloster] i Czestochowa fanns en polack som hette Macoch, som tog hand om klostret. Och olika saker försvann; gåvor och guld. Ingen visste vem som hade stulit allting. Och man fängslade den där Macoch. Det hände samtidigt; fallet med Beilis, som anklagades för ritualmord, och fallet med Macoch, som fängslades för att han stal. Så när grabbarna kämpade med varandra hörde man hur de ropade till varandra: ’Din beilis!’ och ’Din macoch!’ Det var på det sättet som vi bråkade."

- Jacub Bromberg