Detta avsnitt innehåller följande rubriker (du kan läsa dokumentet i sin helhet eller klicka på någon av underrubrikerna för att läsa det stycket direkt):
 
Inledning
30 procent av befolkningen
Den judiska församlingen
Bodzentyns rabbiner
Synagogan
Tid att emigrera
 

Inledning

Det korrekta namnet på staden är Bodzentyn, vilket är en renskriven form med latinska bokstäver av det ursprungliga namnet Bodzęcin. Och eftersom polska är ett slaviskt språk kan varje substantiv böjas: Bodzentyna är genitiv singularis för Bodzentyn och Bodzentynie är lokalkasus eller vokativ (beroende på sammanhanget).
 

Bodzentyn omges av vacker natur. På dess högsta punkt, strax intill ett av stadens torg, finns kyrkan. I blickfältet på den här bilden syns också ruinen av det gamla slottet. Det här är vyn in mot centrum som man ser den från den judiska begravningsplatsen. © Ewa Wymark.
 
Stadens namn kommer från dess grundare – biskop Bodzęty (Bodzanty). Bodzentyn tillhörde nämligen den katolska kyrkan fram till 1797. Och under de år som staden var biskopssäte tilläts ingen judisk bosättning.
 
På Jiddish kan namnet på staden transkriberas som Baizecheen, Bayzetshin, eller Bazh'tshin.
 
OBS! Berättelsen om den judiska befolkningen i Bodzentyn kan endast återges i korthet på den här webbplatsen. För mer information och vidare fördjupning hänvisar vi till den litteratur som finns tillgänglig på polska och engelska
 

30 procent av befolkningen

De första judarna som bosatte sig i Bodzentyn kom framför allt från de omgivande byarna. På 1820-talet var de cirka 50 personer, motsvarande 4 procent av den totala populationen. Därefter ökade inflyttningen och 1857 utgjorde den judiska befolkningen 14 procent med 170 personer. Några år senare, 1862, fick ”de mosestroende” medborgerliga rättigheter och 1876 erkändes den judiska församlingen offentligt av de lokala myndigheterna.
 
1917 var nästan hälften av Bodzentyns befolkning av judisk härkomst: Av 3 945 individer var 2 027 kristna polacker och 1 918 judar. Men delvis på grund av ökad emigration och missförhållanden under mellankrigsåren så avstannade tillväxten av den judiska befolkningen, och åren fram till andra världskriget utgjorde man 30 procent av populationen. Då den tyska ockupationen inleddes, 1 september, 1939, var 1 100 judar bosatta i Bodzentyn enligt befolkningsstatistiken.
 
Flertalet judar i Bodzentyn var hantverkare och handelsmän. Det var vanligt att de hade sin bostad i samma hus som en butik. Vid ingången mot gatan såldes varorna, och baktill fanns privata utrymmen och lager. 1934 räknar man med att judar bedrev verksamhet i cirka 80 av cirka 107 butiker i Bodzentyn. Man sålde bland annat bröd, pappers- och järnvaror samt tobak.
 
OBS! Inte alla judar i Bodzentyn och dess omgivningar var handels- och affärsmän. Några av dem var läkare och tandläkare. Andra drev mindre gårdar med jordbruk. Det fanns också judiska män som transporterade gods och människor mellan Bodzentyn och Kielce, en större stad i närheten.
 

Den judiska församlingen

På Wesola-gatan i Bodzentyn fanns en synagoga och ett hus (Beit Midrash) tillägnat studier i judiska religiösa skrifter. Det fanns också ett judisk bibliotek och en cheder:
 

Judiska pojkar studerar Torah (de fem Moseböckerna) i en så kallad cheder, judisk grundskola i Polen. © Yad Vashem www.yadvashem.org
 
En lokal judisk kommunal organisation ansvarade för behoven hos den judiska församlingen; man underhöll bland annat flera byggnader, däribland synagogan och det rituella badet, mikve. På uppdrag av de lokala myndigheterna registrerade man även "de mosestroende", och ordnade med barnens utbildning:
 

En av lärarna i den judiska skolan var Abram Israel Szafir, född 05/09/1877 i Bodzentyn. © Yad Vashem www.yadvashem.org
 
Den kommunala organisationen valdes vart fjärde år och bestod av 8 ledamöter samt 8 suppleanter. Män som fyllt 25 år hade rösträtt. Under en period av 20 år leddes organisationen först av Josek Sztarkman. Han följdes av Lejzor Chmielnicki, Josek Federman, Majer Szachter och Nusym Szachter (Nus'n Szachter). I ett gammalt dokument från 1934 kan man se att ordföranden det året var Josek Sztarkman, och att Samuel Wajntraub var sekreterare.
 

Den tredje mannen från höger är Nus’n Szachter. Under flera år var han ordförande i det judiska rådet i Bodzentyn. © Yad Vashem. www.yadvashem.org
 

Bodzentyns rabbiner

Moszek Awner Grynbaum, också kallad Bazh'tshine rebbe, var rabbin i Bodzentyn fram till sin död 1906. Därefter valdes Szmul Hersz Zylbersztajn till ny rabbin (Shmuel Silbersztajn). I ett brev som finns bevarat från 1910 uttrycker han sin oro för de sjukas situation i staden:
 
"Det är min plikt att informera er om att sedan tre veckor, ungefär 100 personer har smittats med scharlakansfeber. Men det finns ingen läkare, och situationen blir allt värre. Jag ber er skicka en läkare ett par gånger varje vecka, så att han kan hjälpa de människor som har blivit sjuka."
 
(”Pozostał po nich tylko kirkut…”, Przemiany nr 6 z 1987 r. Artemiusz Wołczyk, s. 13)
 
Rabbin Zylbersztajn efterträddes på 1930-talet av Herszka Szwarc. (Henry Schwartz: Namnet är en transkription av det tyska ordet schwarz som helt enkelt betyder svart. Det var ett vanligt namn bland östeuropeiska judar.) Det sägs att en tzadik bodde i Bodzentyn på 1920-talet. Förmodligen är det en tzadik från Ostrowiec man tänker på; flera judar från Bodzentyn berättar nämligen att deras släktingar var anhängare av rabbinen från Ostrowiec (också kallad Ostrowiec Rebbe). Han verkar ha haft en bostad i Bodzentyn dit han återkom.
 
Flertalet av Bodzentyns judar var ortodoxa, eller anhängare av chassidismen, vilket är en ortodox gren av judendomen. I samhället kom de att särskilja sig genom sin traditionella klädsel.
 

Synagogan

Redan på 1850-talet hade judarna i Bodzentyn inrett ett bönehus vid torget på adress Rynek Glówny 26. Denna byggnad, liksom den senare på Wesola-gatan, erkändes aldrig officiellt som synagoga och hade därför inga speciella kännetecken utvändigt. Huset förstördes i en brand 19 juni, 1889. Chaim Silberberg blev då ansvarig att ordna med en ny synagoga. Den judiska församlingen gav honom ekonomiskt stöd och ytterligare hjälp kom från Alter Szachter och Berek Wajngold. Den nya byggnaden byggdes av tegel i stället för trä och hade formen av en rektangel.
 

I den ortodoxa synagogan i Bodzentyn bör det ha funnits en avdelning för män och en annan avdelning avsedd för kvinnor. När Torahn i synagogan inte längre höll ihop – och det fanns tecken på att pergamentrullarna kunde gå sönder – gjorde man insamlingar för att betala en skribent som skulle förnya de heliga skrifterna. Det var en helig sak, och måste göras av en man med rätt utbildning. (Notera att bilden är tagen i Polen men inte i Bodzentyn.) © Yad Vashem. www.yadvashem.org
 
Den 20 juni 1917, bröt det ut en ny brand som totalförstörde centrala delar av staden och även synagogan. Byggnaden återställdes 1929, men cirka 10 år senare (sannolikt våren 1942) brann den ner till grunden under den nazistiska ockupationen. Händelsen beskrivs i The Last Selection, a Childs Journey through the Holocaust, s. 120-121:
 
"Var man än vände sig såg man hunger och sjukdom. När en tyfusepidemin drabbade staden började judarna från Plock [Plotzk] dö i mängder. Varje dag hittade man 8-10 stelfrusna kroppar på gatorna. Synagogan gjordes om till ett provisoriska sjukhus och akutmottagning [...] En natt bröt en brand ut [...] Flammorna slukade inte bara synagogan utan alla intilliggande hus, och orsakade förödelse över stora områden [...] Vi fick snart veta att branden som förstört synagogan hade anlagts av en grupp unga polacker. På så sätt dog många judar från Plock genom brännskador och kvävning. De få som överlevde togs om hand i olika hem. Det gick inte att fastställa om brottet motiverats av antisemitism, om det beordrats av de tyska myndigheterna, eller iscensatts för att minska spridning av tyfusepidemin genom att döda flertalet av dem som bar på viruset; nämligen de som man samlat i synagogan."
 

Tid att emigrera

I samband med första världskriget drabbade många svårigheter både judar och kristna polacker i Bodzentyn. En ung man vid namn Yitzchak Leib Rosenberg uttryckte i ett brev, som sändes från Toronto 1916, sin djupa oro för sina anhöriga som lämnats kvar:
 
"Det har nu gått ett helt år utan att jag har fått brev. Därför vädjar jag till er; mina Herrar, att göra en insats, och om möjligt ta reda på vad som har hänt min familj. Här ger jag er information om vilka de är: Raizel Rosenberg, Chaim Korenblum, Pesach Korenblum - Bayzetshin, Kelts provinsen, Ryssland/Polen."
 
Många judar bestämde sig för att lämna Polen och bosätta sig i USA, Kanada, Brasilien eller i det forna hemlandet, dåvarande Palestina under Brittiskt mandat. Den sionistiska rörelsen vann många anhängare, främst bland de unga männen och kvinnorna. I utkanten av Kielce, i närheten av ett stenbrott, fick judar lära sig jordbruk. Det var ett led i förberedelserna för att de skulle klara av att etablera kibbutzer i det nya hemlandet. Även i Bodzentyn var flertalet ungdomar aktiva i sionistiska rörelser. De mest kända är Poalei Tziyon och Beitar.
 

Den sionistiska rörelsen Beitar involverade flera ungdomar i Bodzentyn. På det här fotot från 1935 syns några av dem. Längst till höger står Menachem Weinstok (eller Wajnstok). Han sägs ha varit assistent till den första israeliska premiärministern inom Likudpartiet, Menachem Begin. © Yad Vashem. www.yadvashem.org
 
Flera av judarna i Bodzentyn valde att immigrera till Toronto i Kanada under 1900-talets första årtionden. När en familjemedlem hade flyttat följde snart flera släktingar efter. Genom att man delade ett gemensamt arv av traditioner, språk och ortodox inriktning av den judiska tron höll man ihop även i det nya hemlandet. I Toronto märks det speciellt väl eftersom judarna från Bodzentyn – Beizetchiner som de kallades – tilldelades en särskild avdelning på The Dawes Road Cemeteries.